Varför vi är kommunister
Att vara kommunist är att kämpa för ett samhälle byggt på jämlikhet och solidaritet. Ett samhälle där ingen tillåts berika sig på någon annan. Där allas frihet från förtryck banar väg för den enskilde att utveckla sina förmågor.
Men samhället blir inte bättre av sig självt. Det krävs kamp för att förändra Sverige och världen. Kommunisterna slåss för arbetarklassens och folkflertalets intressen i alla frågor, stora såväl som små.
Men verkligheten kan aldrig styckas upp i en massa enskilda frågor. Allt hänger ihop – nedskärningar, massarbetslöshet, industrislakt, miljöförstöring, kring och förtryck. Problemen kan inte lösas var för sig utan bara genom grundläggande förändring av systemet. Från ett samhälle som sätter storföretagens och deras vinster i centrum till ett samhälle som sätter människorna och deras behov högst. Endast en socialistisk utveckling kan lösa de problem som Sverige och världen står inför.
Därför är vi kommunister.
Ett verkligt arbetarparti
Kommunistiska Partiet är ett parti som kämpar för arbetarklassens intressen och mål i samhället. Det kanske låter konstigt när övriga partiet tävlar om att hylla företagare, nyrika snyltare och spekulanter. Men vi är inte som andra. Vi har ingenting till övers för de rika.
Arbetarklassen utgör den stora majoriteten av befolkningen. Denna majoritet bär upp samhället och har gemensamma intressen i förhållande till de rika. Vi sitter inte alla i samma båt. Sådant prat syftar bara till att hålla arbetarklassen på mattan.
Låt oss ta några exempel. Dom påstår att lönehöjningar för arbete innebär ett hot mot samhällsekonomin. Krav på en rättvis fördelningen av pengarna i samhället kallar dom för avundsjuka. Att skära ned på välfärden och därmed försämra livskvaliteten för de många påstås vara en ansvarsfull politik.
I fråga efter fråga är det tydligt att det som är bra för arbetare och vanligt folk inte är det samma som vad som är bra för de rika och mäktiga. Olika klasser har olika intressen. Kalla det vad du vill – arbetarklass mot borgarklass. Eller vanligt folk mot eliten. Eller dom där uppe mot oss här nere. Eller helt enkelt vi mot dom! Det är detta all politik handlar om – klasskamp. All politik utgår från att ta ställning i denna kamp. Antingen för borgarklassen eller för arbetarklassen.
Arbetarklassen är mycket mer än ”männen i blåkläder” på industrier och i gruvor; arbetare är också kvinnorna i vården, killen på förskolan, tjejen i kassan på ICA, servitrisen på krogen och städaren i skolan. För att nu bara nämna ytterligare några arbetargrupper.
Socialismen
Socialismen är egentligen mycket enkel och förnuftig. De flesta människor är beredda att erkänna att de sympatiserar med socialismens grundtankar om ett rättvist och jämlikt samhälle.
Ett samhälle ska byggas utefter folkflertalets behov och en välplanerad ekonomi är bättre för såväl människorna som miljön. Demokrati ska råda även inne på arbetsplatser. Valda representanter, inom såväl fackföreningsrörelsen som politiken, ska leva under samma ekonomiska och sociala förhållanden som de som valt dem, och att dessa ska kunna avsättas om de låter sig korrumperas av makten.
Detta är grundtankarna om ett annat samhälle som formulerades i arbetarrörelsens barndom. Detta är också grunderna för det samhälle som Kommunistiska Partiet kämpar för i 2000-talets Sverige.
Vår socialism är svensk. Det är nödvändigt att understryka detta, inte för att vi kommunister är det minsta nationalistiska, utan för att svenska arbetare måste bygga socialism utifrån de förutsättningar som är Sveriges.
Så här långt i historien har socialismen bara brutit igenom i fattiga och underutvecklade länder. Utifrån de förutsättningarna är de resultat socialismen uppnått enastående.
Men den svenska socialismen har andra förutsättningar och andra uppgifter än den kubanska eller på sin tid den ryska. I Sverige handlar socialismen inte om att industrialisera landet eller om att lyfta det ur sekelgammal fattigdom, utan om att förhindra avindustrialisering och om att bekämpa social nedrustning och nyfattigdom.
Istället för dagens ökade orättvisor och nedrustning av välfärd och demokrati vill vi bygga ett samhälle genomsyrat av jämlikhet, solidaritet och ett aktivt deltagande från folkflertalet i styrandet av landet. Där ingen tillåts berika sig på någon annan. Där allas frihet från förtryck banar väg för den enskilde att utveckla alla sina förmågor.
Men socialismen innebär inte paradisets inrättande på jorden. Socialismen innebär en lång och mödosam kamp mot resterna av det gamla klassamhället och de klasser och skikt som vill försvara sina rikedomar och privilegier med siktet inställt på det klasslösa samhället.
